”Ibland räcker inte skrivna ord till för att beskriva den där magiska känslan efter en kurshelg. Därför har jag spelat in en röstblogg, vilket nu har lett till en Podd!? Hoppas ni kommer att gilla den. Klicka på play här för att höra mina tankar om helgen i Vallsta, om Björn och Maria, och om vad det faktiskt innebär att vara ’danshög’. För dig som hellre läser finns en sammanfattning av mina tankar längre ner i inlägget.
Att vara ”Danshög”: En helg av frihet, närhet och gemenskap
I helgen hade vi glädjen att hålla kurs på vår hemmaplan i Valsta. Det blev en sån där helg där allt föll på plats – en helg fylld av intensitet, hungriga deltagare och den där alldeles speciella känslan som vi kallar för att vara ”danshög”.
Några helger tidigare var vi i fantastiska Umeå. Den kursen var underbar och lyckad på så många sätt, men sanningen är att alla våra kurser är lyckade på sina egna vis. Vi har hundratals fantastiska deltagare runt om i landet, och ingenting gläder mig mer som instruktör än när människor väljer att sitta flera timmar i bilen från både Norge och norra Sverige bara för att få uppleva en kurs tillsammans med oss.
När spärrarna släpper
Den här helgen i Valsta var extra intensiv. Att hålla en mediumkurs innebär att man möter deltagare som är otroligt nyfikna och hungriga på att lära. Det är en fantastisk upplevelse att följa deras resa och se hur de analyserar sina egna steg, för att sedan se ögonblicket när spärren äntligen släpper.
Frågan ”Är jag tillräcklig?” byts ut mot insikten ”Jag är nog”. För det är precis det dans handlar om. Du är nog precis som du är.
Björn och Marias resa
Vi hade besök av Björn och Maria som åkt hela vägen från Umeå. De hade bestämt sig för att göra en riktig dansresa tillsammans. Maria är framåt, hungrig på livet och hög på den känsla som bara dans kan ge. Björn är lite mer avvaktande, en kille som gärna står i skuggan och iakttar, men som har hittat en djup samhörighet och intimitet i dansen.
Det var magiskt att se Björn blomma ut under helgen. Han utstrålade en sådan trygghet att alla följare kände sig lugna i hans närhet. När de väl landat hemma i Umeå igen skrev Björn till mig:
”Det brukar sägas borta bra men hemma bäst, men i detta fall vet jag inte… Jag känner bara att jag vill dansa mer. Det känns lite tomt nu när det är vardag igen. Helgen gick alldeles för fort.”
Vad innebär det att vara ”Danshög”?
Anledningen till att man blir så berörd är att vi i dansen kopplar bort allt ”skit” som sker runt omkring oss – priser, krig och stress. I den här intimiteten upplever man ett lyckorus av intryck. Man är välkommen precis som man är. Man behöver inte vara bäst; man behöver bara älska det man gör och respektera den man dansar med.
Det är som att trycka på rutan ”godkänn villkoren” och gå vidare utan att behöva läsa det finstilta, för man vet innerst inne vad det handlar om.
Men efteråt kommer ofta en känsla av låghet och tomhet. Den är bitter, men den finns där som en påminnelse om hur fantastiskt livet kan vara. Kraschen efter en kurshelg drabbar de flesta, men på olika sätt. Det fina är att vår hjärna snabbt omvandlar helgen till ett oförglömligt minne. Man börjar genast leta efter nästa kurs, nästa dansställe och nästa gång man får uppleva den där känslan igen.
En hyllning till vår Peter den tysta dansaren och vår fina vän
Jag vill också passa på att lyfta fram en kille, Peter är en kille som ofta står lite i bakgrunden. Han hörs inte mest och syns inte mest, men han utstrålar en enorm trygghet.
Många ser kanske bara en blyg kille, men när man dansar med honom känner man lugnet. Peter är en tekniker ut i fingerspetsarna; han utför varje tur exemplariskt. Han har gått så många kurser med oss att han vet vad han skall leta efter och lyssna på och sen införa det på kursen. Han jobbar hela tiden på att våga släppa tyglarna och hitta den sista känslan och göra det till sin dans. Det är precis sådana som Peter som bygger vår community och formar tryggheten.
Min egen resa: Att våga släppa kontrollen
För att kunna växa som människa, instruktör och dansare har jag insett att jag måste utmana mig själv på ett helt nytt sätt. Jag har en ”pakt” med mig själv: jag ska bli följare på riktigt.
Jag har alltid haft en dominant sida i min dans, men nu ska jag pusha mig själv att bli den där nervösa kursdeltagaren igen. Med min fantastiska sambo vid min sida – som får uppdraget att tygla min dominanta sida – ska jag lära mig att bli mer ödmjuk i dansen. Mitt långsiktiga mål är att kunna lära ut en mer neutral känsla mellan förare och följare. Jag vill att vi ska nå en punkt där vi bara njuter, utan rätt eller fel, och där även följaren får ta plats och tycka till.
Ett sista ord
När 40 personer upplever samma sak under en helg – trygghet, närhet och glädje – skapas en kärna av vänner. När ni senare möts ute på ett dansgolv kommer ni att ha en fantastisk kväll tillsammans. Ni kommer tillbaka till de trygga turerna ni övade på, ni njuter av varandras sällskap och ni minns det där extra berömmet ni gav varandra.
Tack för att ni lyssnade på mina tankar idag. Jag hoppas att ni fått med er något värdefullt, och om inte – kom på en kurs så lovar jag att ni kommer att förstå vad jag pratar om när ni väl står där på golvet.
Så var rädd om er, visa respekt och du kommer att få den… Och glöm inte bort att le och jag lovar er att ni kommer att få tusen åter och den dagen ni bjuder upp varandra eller bli uppbjuden så kommer också du vara den som dom aldrig säger nej till och längtar till att dansa med varje gång.
Varma Danskramar
Fredde
Lämna ett svar